| 30 Kapitlet |
1 | En psalm, en sång av David, vid templets invigning. |
2 | Jag vill upphöja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet, du har icke låtit mina fiender glädja sig över mig. |
3 | HERRE, min Gud, jag ropade till dig, och du helade mig. |
4 | HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven. |
5 | Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn. |
6 | Ty ett ögonblick varar hans vrede, men hela livet hans nåd; om aftonen gästar gråt, men om morgonen kommer jubel. |
7 | Jag sade, när det gick mig väl: »Jag skall aldrig vackla.» |
8 | HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt; men du fördolde ditt ansikte, då förskräcktes jag. |
9 | Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag: |
10 | »Vad vinning har du av mitt blod, eller därav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet? |
11 | Hör, o HERRE, och var mig nådig; HERRE, var min hjälpare.» |
12 | Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång; du klädde av mig sorgens dräkt och omgjordade mig med glädje. |
13 | Därför skall min ära lovsjunga dig, utan att tystna; HERRE, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen. |