| 41 Kapitlet |
1 | För sångmästaren; en psalm av David. |
2 | Säll är den som låter sig vårda om den arme; honom skall HERREN hjälpa på olyckans dag. |
3 | HERREN skall bevara honom och behålla honom vid liv, han skall prisas säll i landet. Icke skall du överlämna honom åt hans fienders vilja! |
4 | HERREN skall på sjukbädden stå honom bi; vid hans krankhet förvandlar du alldeles hans läger. |
5 | Så säger jag då: HERRE; var du mig nådig; hela du min själ, ty jag har syndat mot dig. |
6 | Mina fiender tala vad ont är mot mig: »När skall han dö och hans namn förgås?» |
7 | Kommer någon och besöker mig, så talar han falskhet; hans hjärta samlar åt honom vad ondskefullt är; sedan går han ut och talar därom. |
8 | De som hata mig tassla alla med varandra mot mig; de tänka ut mot mig det som är mig till skada. |
9 | »Ohjälplig ofärd har drabbat honom, han som ligger där skall icke mer stå upp.» |
10 | Ja, också min vän, som jag litade på, han som åt mitt bröd, lyfter nu mot mig sin häl. |
11 | Men du, HERRE, var mig nådig och upprätta mig, så vill jag vedergälla dem. |
12 | Att du har behag till mig, det vet jag därav att min fiende icke får jubla över mig. |
13 | Ty mig uppehåller du, för min ostrafflighets skull, och låter mig stå inför ditt ansikte evinnerligen. ---- |
14 | Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Amen, Amen. |