6 Kapitlet

»Tagen eder till vara för att öva eder rättfärdighet inför människorna, för att bliva sedda av dem; annars haven I ingen lön hos eder Fader, som är i himmelen.

Därför, när du giver en allmosa, så låt icke stöta i basun för dig, såsom skrymtarna göra i synagogorna och på gatorna, för att de skola bliva prisade av människorna. Sannerligen säger jag eder: De hava fått ut sin lön.

Nej, när du giver en allmosa, låt då din vänstra hand icke få veta vad den högra gör,

så att din allmosa gives i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig.

Och när I bedjen, skolen I icke vara såsom skrymtarna, vilka gärna stå i synagogorna och i gathörnen och bedja, för att bliva sedda av människorna. Sannerligen säger jag eder: De hava fått ut sin lön.

Nej, när du vill bedja, gå då in i din kammare, och stäng igen din dörr, och bed till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig.

Men i edra böner skolen I icke hopa tomma ord såsom hedningarna, vilka mena att de skola bliva bönhörda för sina många ords skull.

Så varen då icke lika dem; eder Fader vet ju vad I behöven, förrän I bedjen honom.

I skolen alltså bedja sålunda: 'Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn;

tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden;

vårt dagliga bröd giv oss i dag;

och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro;

och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo.'

Ty om I förlåten människorna deras försyndelser, så skall ock eder himmelske Fader förlåta eder;

men om I icke förlåten människorna, så skall ej heller eder Fader förlåta edra försyndelser.

Och när I fasten, skolen I icke visa en bedrövad uppsyn såsom skrymtarna, vilka vanställa sina ansikten för att bliva sedda av människorna med sin fasta. Sannerligen säger jag eder: De hava fått ut sin lön.

Nej, när du fastar, smörj då ditt huvud och två ditt ansikte,

för att du icke må bliva sedd av människorna med din fasta, utan allenast av din Fader, som är i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig.

Samlen eder icke skatter på jorden, där mott och mal förstöra, och där tjuvar bryta sig in och stjäla,

utan samlen eder skatter i himmelen, där mott och mal icke förstöra, och där inga tjuvar bryta sig in och stjäla.

Ty där din skatt är, där kommer ock ditt hjärta att vara.

Ögat är kroppens lykta. Om nu ditt öga är friskt, så får hela din kropp ljus.

Men om ditt öga är fördärvat, då bliver hela din kropp höljd i mörker. Är det nu så, att ljuset, som du har i dig, är mörker, huru djupt bliver då icke mörkret!

Ingen kan tjäna två herrar; ty antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den förre och förakta den senare. I kunnen icke tjäna både Gud och Mamon.

Därför säger jag eder: Gören eder icke bekymmer för edert liv, vad I skolen äta eller dricka, ej heller för eder kropp, vad I skolen kläda eder med. Är icke livet mer än maten, och kroppen mer än kläderna?

Sen på fåglarna under himmelen: de så icke, ej heller skörda de, ej heller samla de in i lador; och likväl föder eder himmelske Fader dem. Ären I icke mycket mer än de?

Vilken av eder kan, med allt sitt bekymmer, lägga en enda aln till sin livslängd?

Och varför bekymren I eder för kläder? Beskåden liljorna på marken, huru de växa: de arbeta icke, ej heller spinna de;

och likväl säger jag eder att icke ens Salomo i all sin härlighet var så klädd som en av dem.

Kläder nu Gud så gräset på marken, vilket i dag står och i morgon kastas i ugnen, skulle han då icke mycket mer kläda eder, I klentrogne?

Så gören eder nu icke bekymmer, och sägen icke: 'Vad skola vi äta?' eller: 'Vad skola vi dricka?' eller: 'Vad skola vi kläda oss med?'

Efter allt detta söka ju hedningarna, och eder himmelske Fader vet att I behöven allt detta.

Nej, söken först efter hans rike och hans rättfärdighet, så skall också allt detta andra tillfalla eder.

Gören eder alltså icke bekymmer för morgondagen, ty morgondagen skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.»