| 1 Kapitlet |
1 | Paulus, apostel, icke från människor, ej heller genom någon människa, utan genom Jesus Kristus och genom Gud, Fadern, som har uppväckt honom från de döda -- |
2 | jag, jämte alla de bröder som äro här med mig, hälsar församlingarna i Galatien. |
3 | Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och ifrån Herren Jesus Kristus, |
4 | som har utgivit sig själv för våra synder, för att rädda oss från den nuvarande onda tidsåldern, efter vår Guds och Faders vilja. |
5 | Honom tillhör äran i evigheternas evigheter. Amen. |
6 | Det förundrar mig att I så hastigt avfallen från honom, som har kallat eder till att vara i Kristi nåd, och vänden eder till ett nytt evangelium. |
7 | Likväl är detta icke något annat »evangelium»; det är allenast så, att några finnas som vålla förvirring bland eder och vilja förvända Kristi evangelium. |
8 | Men om någon, vore det ock vi själva eller en ängel från himmelen, förkunnar evangelium i strid mot vad vi hava förkunnat för eder, så vare han förbannad. |
9 | Ja, såsom vi förut hava sagt, så säger jag nu åter: Om någon förkunnar evangelium för eder i strid mot vad I haven undfått, så vare han förbannad. |
10 | Är det då människor som jag nu söker vinna för mig, eller är det Gud? Står jag verkligen efter att »vara människor till behag»? Nej, om jag ännu ville vara människor till behag, så vore jag icke en Kristi tjänare. |
11 | Ty det vill jag säga eder, mina bröder, att det evangelium som har blivit förkunnat av mig icke är någon människolära. |
12 | Det är ju icke heller av någon människa som jag har undfått det eller blivit undervisad däri, utan genom en uppenbarelse från Jesus Kristus. |
13 | I haven ju hört huru det var med mig, medan jag ännu vandrade i judiskt väsende: att jag då övermåttan våldsamt förföljde Guds församling och ville utrota den, |
14 | ja, att jag gick längre i judiskt väsende än många av mina samtida landsmän och ännu ivrigare nitälskade för mina fäders stadgar. |
15 | Men när han, som allt ifrån min moders liv har avskilt mig, och som genom sin nåd har kallat mig, |
16 | täcktes i mig uppenbara sin Son, för att jag bland hedningarna skulle förkunna evangelium om honom, då begav jag mig strax åstad; jag rådförde mig icke med någon människa, |
17 | ej heller for jag upp till Jerusalem, till dem som före mig voro apostlar. I stället for jag bort till Arabien och vände så åter tillbaka till Damaskus. |
18 | Först sedan, tre år därefter, for jag upp till Jerusalem, för att lära känna Cefas, och jag stannade hos honom femton dagar. |
19 | Men av de andra apostlarna såg jag ingen; allenast Jakob, Herrens broder, såg jag. |
20 | Och Gud vet att jag icke ljuger i vad jag här skriver till eder. |
21 | Därefter for jag till Syriens och Ciliciens bygder. |
22 | Men för de kristna församlingarna i Judeen var jag personligen okänd. |
23 | De hörde allenast huru man sade: »Han som förut förföljde oss, han förkunnar nu evangelium om den tro som han förr ville utrota.» |
24 | Och de prisade Gud för min skull. |