| 88 Kapitlet |
1 | En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. |
2 | HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig. |
3 | Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop. |
4 | Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. |
5 | Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft. |
6 | Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand. |
7 | Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet. |
8 | Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. Sela. |
9 | Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut. |
10 | Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig. |
11 | Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? Sela. |
12 | Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet? |
13 | Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land? |
14 | Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes. |
15 | Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig? |
16 | Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla. |
17 | Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig. |
18 | De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans. |
19 | Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret. |