| 130 Kapitlet |
1 | En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE. |
2 | Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud. |
3 | Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå? |
4 | Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig. |
5 | Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord. |
6 | Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen. |
7 | Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom. |
8 | Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar. |