| 144 Kapitlet |
1 | Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida; |
2 | min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig. |
3 | HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom? |
4 | En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga. |
5 | HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka. |
6 | Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem. |
7 | Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand, |
8 | vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand. |
9 | Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig, |
10 | dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet. |
11 | Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand. |
12 | När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser; |
13 | när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker; |
14 | när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator -- |
15 | saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är. |