| 25 Kapitlet |
1 | Och Abraham tog sig ännu en hustru, och hon hette Ketura. |
2 | Hon födde åt honom Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och Sua. |
3 | Och Joksan födde Saba och Dedan, och Dedans söner voro assuréerna, letuséerna och leumméerna. |
4 | Och Midjans söner voro Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa. Alla dessa voro Keturas söner. |
5 | Och Abraham gav allt vad han ägde åt Isak. |
6 | Men åt sönerna till sina bihustrur gav Abraham skänker och skilde dem, medan han själv ännu levde, från sin son Isak och lät dem draga österut, bort till Österlandet. |
7 | Och detta är antalet av Abrahams levnadsår: ett hundra sjuttiofem år; |
8 | därefter gav Abraham upp andan och dog i en god ålder, gammal och mätt på livet, och blev samlad till sina fäder. |
9 | Och hans söner Isak och Ismael begrovo honom i grottan i Makpela, på hetiten Efrons, Sohars sons, åker gent emot Mamre, |
10 | den åker som Abraham hade köpt av Hets barn; där blev Abraham begraven, såväl som hans hustru Sara. |
11 | Och efter Abrahams död välsignade Gud hans son Isak. Och Isak bodde vid Beer-Lahai-Roi. |
12 | Och detta är berättelsen om Ismaels släkt, Abrahams sons, som föddes åt Abraham av Hagar, Saras egyptiska tjänstekvinna. |
13 | Dessa äro namnen på Ismaels söner, med deras namn, efter deras ättföljd: Nebajot, Ismaels förstfödde, vidare Kedar, Adbeel, Mibsam, |
14 | Misma, Duma och Massa, |
15 | Hadad och Tema, Jetur, Nafis och Kedma. |
16 | Dessa voro Ismaels söner och dessa deras namn, i deras byar och tältläger, tolv hövdingar efter deras stammar. |
17 | Och detta är antalet av Ismaels levnadsår: ett hundra trettiosju år; därefter gav han upp andan och dog och blev samlad till sina fäder. |
18 | Och de hade sina boningsplatser från Havila ända till Sur, som ligger gent emot Egypten, fram emot Assyrien. Han kom i strid med alla sina bröder. |
19 | Och detta är berättelsen om Isaks, Abrahams sons, släkt. Abraham födde Isak; |
20 | och Isak var fyrtio år gammal, när han till hustru åt sig tog Rebecka, som var dotter till araméen Betuel från Paddan-Aram och syster till araméen Laban. |
21 | Och Isak bad till HERREN för sin hustru Rebecka, ty hon var ofruktsam; och HERREN bönhörde honom, så att hans hustru Rebecka blev havande. |
22 | Men barnen stötte varandra i hennes liv; då sade hon: »Om det skulle gå så, varför skulle jag då vara till?» Och hon gick bort för att fråga HERREN. |
23 | Och HERREN svarade henne: »Två folk finnas i ditt liv, två folkstammar skola ur ditt sköte söndras från varandra; den ena stammen skall vara den andra övermäktig, och den äldre skall tjäna den yngre.» |
24 | När sedan tiden var inne att hon skulle föda, se, då funnos tvillingar i hennes liv. |
25 | Den som först kom fram var rödlätt och över hela kroppen såsom en hårmantel; och de gåvo honom namnet Esau. |
26 | Därefter kom hans broder fram, och denne höll med sin hand i Esaus häl; och han fick namnet Jakob. Men Isak var sextio år gammal, när de föddes. |
27 | Och barnen växte upp, och Esau blev en skicklig jägare, som höll sig ute på marken; Jakob åter blev en fromsint man, som bodde i tält. |
28 | Och Isak hade Esau kärast, ty han hade smak för villebråd; men Rebecka hade Jakob kärast. |
29 | En gång, då Jakob höll på att koka något till soppa, kom Esau hem från marken, uppgiven av hunger. |
30 | Och Esau sade till Jakob: »Låt mig få till livs av det röda, det röda du har där; ty jag är uppgiven av hunger.» Därav fick han namnet Edom. |
31 | Men Jakob sade: »Sälj då nu åt mig din förstfödslorätt.» |
32 | Esau svarade: »Jag är ju döden nära; vartill gagnar mig då min förstfödslorätt?» |
33 | Jakob sade: »Så giv mig nu din ed därpå.» Och han gav honom sin ed och sålde så sin förstfödslorätt till Jakob. |
34 | Men Jakob gav Esau bröd och linssoppa; och han åt och drack och stod sedan upp och gick sin väg. Så ringa aktade Esau sin förstfödslorätt. |