| 28 Kapitlet |
1 | Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar; |
2 | järn hämtas upp ur jorden, och stenar smältas till koppar. |
3 | Man sätter då gränser för mörkret, och rannsakar ned till yttersta djupet, |
4 | Där spränger man schakt långt under markens bebyggare, där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot, där hänger man svävande, fjärran ifrån människor. |
5 | Ovan ur jorden uppväxer bröd, men därnere omvälves den såsom av eld. |
6 | Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste, guldmalm hämtar man ock där. |
7 | Stigen ditned är ej känd av örnen, och falkens öga har ej utspanat den; |
8 | den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, intet lejon har gått därfram. |
9 | Ja, där bär man hand på hårda stenen; bergen omvälvas ända ifrån rötterna. |
10 | In i klipporna bryter man sig gångar, där ögat får se allt vad härligt är. |
11 | Vattenådror täppas till och hindras att gråta. Så dragas dolda skatter fram i ljuset. |
12 | Men visheten, var finnes hon, och var har förståndet sin boning? |
13 | Priset för henne känner ingen människa; hon står ej att finna i de levandes land. |
14 | Djupet säger: »Hon är icke här», och havet säger: »Hos mig är hon icke.» |
15 | Hon köper icke för ädlaste metall, med silver gäldas ej hennes värde. |
16 | Hon väges icke upp med guld från Ofir, ej med dyrbar onyx och safir. |
17 | Guld och glas kunna ej liknas vid henne; hon får ej i byte mot gyllene klenoder. |
18 | Koraller och kristall må icke ens nämnas; svårare är förvärva vishet än pärlor. |
19 | Etiopisk topas kan ej liknas vid henne; hon väges icke upp med renaste guld. |
20 | Ja, visheten, varifrån kommer väl hon, och var har förståndet sin boning? |
21 | Förborgad är hon för alla levandes ögon, för himmelens fåglar är hon fördold; |
22 | avgrunden och döden giva till känna; »Blott hörsägner om henne förnummo våra öron.» |
23 | Gud, han är den som känner vägen till henne, han är den som vet var hon har sin boning. |
24 | Ty han förmår skåda till jordens ändar, allt vad som finnes under himmelen ser han. |
25 | När han mätte ut åt vinden dess styrka och avvägde vattnen efter mått, |
26 | när han stadgade en lag för regnet och en väg för tordönets stråle, |
27 | då såg han och uppenbarade henne, då lät han henne stå fram, då utforskade han henne. |
28 | Och till människorna sade han så: »Se Herrens fruktan, det är vishet, och att fly det onda är förstånd.» |