| 10 Kapitlet |
1 | Giftflugor vålla stank och jäsning i salvoberedarens salva; så uppväger ett grand av dårskap både vishet och ära. |
2 | Den vise har sitt hjärta åt höger, men dåren har sitt hjärta åt vänster. |
3 | Ja, varhelst dåren går kommer hans förstånd till korta, och till alla säger han ifrån, att han är en dåre. |
4 | Om hos en furste vrede uppstår mot dig, så håll dig dock stilla, ty saktmod gör stora synder ogjorda. |
5 | Ett elände gives, som jag har sett under solen, ett fel som beror av den som har makten: |
6 | att dårskap sättes på höga platser, medan förnämliga män få sitta i förnedring. |
7 | Jag har sett trälar färdas till häst och hövdingar få gå till fots såsom trälar. |
8 | Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som bryter ned en mur, honom stinger ormen. |
9 | Den som vältrar bort stenar bliver skadad av dem, den som hugger ved kommer i fara därvid. |
10 | Om man icke slipar eggen, när ett järn har blivit slött, så måste man anstränga krafterna dess mer; och vishet är att göra allt på bästa sätt. |
11 | Om ormen får stinga, innan han har blivit tjusad, så har besvärjaren intet gagn av sin konst. |
12 | Med sin muns ord förvärvar den vise ynnest, men dårens läppar fördärva honom själv. |
13 | Begynnelsen på hans muns ord är dårskap, och änden på hans tal är uselt oförnuft. |
14 | Och dåren är rik på ord; dock vet ingen människa vad som skall ske; vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske? |
15 | Dårens möda bliver honom tung, ty icke ens till staden hittar han fram. |
16 | Ve dig, du land vars konung är ett barn, och vars furstar hålla måltid redan på morgonen! |
17 | Väl dig, du land vars konung är en ädling, och vars furstar hålla måltid i tillbörlig tid, med måttlighet, och icke för att överlasta sig! |
18 | Genom lättja förfalla husets bjälkar, och genom försumlighet dryper det in i huset. |
19 | Till sin förlustelse håller man gästabud, och vinet gör livet glatt; men penningen är det som förlänar alltsammans. |
20 | Uttala ej ens i din tanke förbannelser över en konung, och ej ens i din sovkammare förbannelser över en rik man; ty himmelens fåglar böra fram ditt tal, och de bevingade förkunna vad du har sagt. |