| 2 Kapitlet |
1 | »Jag är ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen.» |
2 | »Ja, såsom en lilja bland törnen, så är min älskade bland jungfrur.» |
3 | »Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd, så är min vän bland ynglingar; ljuvligt är mig att sitta i dess skugga, och söt är dess frukt för min mun. |
4 | I vinsalen har han fört mig in, och kärleken är hans baner över mig. |
5 | Vederkvicken mig med druvkakor, styrken mig med äpplen; ty jag är sjuk av kärlek.» ---- |
6 | Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra omfamnar mig. |
7 | Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill. ---- |
8 | Hör, där är min vän! Ja, där kommer han, springande över bergen, hoppande fram på höjderna. |
9 | Lik en gasell är min vän eller lik en ung hjort. Se, nu står han där bakom vår vägg, han blickar in genom fönstret, han skådar genom gallret. |
10 | Min vän begynner tala, han säger till mig: »Stå upp, min älskade, du min sköna, och kom hitut. |
11 | Ty se, vintern är förbi, regntiden är förliden och har gått sin kos. |
12 | Blommorna visa sig på marken, tiden har kommit, då vinträden skäras, och turturduvan låter höra sin röst i vårt land. |
13 | Fikonträdets frukter begynna att mogna, vinträden stå redan i blom, de sprida sin doft. Stå upp, min älskade, min sköna, och kom hitut. |
14 | Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle, låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst; ty din röst är så ljuv, och ditt ansikte är så täckt.» ---- |
15 | Fången rävarna åt oss, de små rävarna, vingårdarnas fördärvare, nu då våra vingårdar stå i blom. ---- |
16 | Min vän är min, och jag är hans, där han för sin hjord i bet ibland liljor. |
17 | Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, må du ströva omkring, lik en gasell, min vän, eller lik en ung hjort, på de kassiadoftande bergen. |