| 2 Kapitlet |
1 | På tredje dagen var ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesu moder var där. |
2 | Också Jesus och hans lärjungar blevo bjudna till bröllopet. |
3 | Och vinet begynte taga slut. Då sade Jesu moder till honom: »De hava intet vin.» |
4 | Jesus svarade henne: »Låt mig vara, moder; min stund är ännu icke kommen.» |
5 | Hans moder sade då till tjänarna: »Vadhelst han säger till eder, det skolen I göra.» |
6 | Nu stodo där sex stenkrukor, sådana som judarna hade för sina reningar; de rymde två eller tre bat-mått var. |
7 | Jesus sade till dem: »Fyllen krukorna med vatten.» Och de fyllde dem ända till brädden. |
8 | Sedan sade han till dem: »Ösen nu upp och bären till övertjänaren.» Och de gjorde så. |
9 | Och övertjänaren smakade på vattnet, som nu hade blivit vin; och han visste icke varifrån det hade kommit, vilket däremot tjänarna visste, de som hade öst upp vattnet. Då kallade övertjänaren på brudgummen. |
10 | och sade till honom: »Man brukar eljest alltid sätta fram det goda vinet, och sedan, när gästerna hava fått för mycket, det som är sämre. Du har gömt det goda vinet ända tills nu.» |
11 | Detta var det första tecknet som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade så sin härlighet; och hans lärjungar trodde på honom. |
12 | Därefter begav han sig ned till Kapernaum med sin moder och sina bröder och sina lärjungar; och där stannade de några få dagar. |
13 | Judarnas påsk var nu nära, och Jesus begav sig då upp till Jerusalem. |
14 | Och när han fick i helgedomen se huru där sutto män som sålde fäkreatur och får och duvor, och huru växlare sutto där. |
15 | Då gjorde han sig ett gissel av tåg och drev dem alla ut ur helgedomen, med får och fäkreatur, och slog ut växlarnas penningar och stötte omkull deras bord. |
16 | Och till duvomånglarna sade han: »Tagen bort detta härifrån; gören icke min Faders hus till ett marknadshus.» |
17 | Hans lärjungar kommo då ihåg att det var skrivet: »Nitälskan för ditt hus skall förtära mig.» |
18 | Då togo judarna till orda och sade till honom: »Vad för tecken låter du oss se, eftersom du gör på detta sätt?» |
19 | Jesus svarade och sade till dem: »Bryten ned detta tempel, så skall jag inom tre dagar låta det uppstå igen.» |
20 | Då sade judarna: »I fyrtiosex år har man byggt på detta tempel, och du skulle låta det uppstå igen inom tre dagar?» |
21 | Men det var om sin kropps tempel han talade. |
22 | Sedan, när han hade uppstått från de döda, kommo hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta; och de trodde då skriften och det ord som Jesus hade sagt. |
23 | Medan han nu var i Jerusalem, under påsken, vid högtiden, kommo många till tro på hans namn, när de sågo de tecken som han gjorde. |
24 | Men själv betrodde sig Jesus icke åt dem, eftersom han kände alla |
25 | och icke behövde någon annans vittnesbörd om människorna; ty av sig själv visste han vad i människan var. |